Knop är en enhet som används för att mäta hastighet, främst till sjöss och i luften. Enheten motsvarar 1852 meter per timme. För att räkna ut hastigheten i km/h multiplicerar man alltså antalet knop med 1,852, eller, om man inte behöver exakt hastighet, så dubblerar man och drar ifrån lite. Om man vill konvertera åt andra hållet däremot, så drar man av lite mindre än hälften. Vill man göra det ännu enklare för sig så finns det tabeller man kan skriva ut från nätet. Förutom för båtar och flygplan används beteckningen när man exempelvis mäter hastigheten på tidvatten, vind och strömmar.
Knop kommer från holländskan
Det holländska ordet” knoop” och det medellågtyska ordet ”knap” anses vara ursprunget till uttrycket. Båda dessa ord betyder knut och kommer av att man förr i tiden beräknade farten genom att räkna knutar på en handlogg. En handlogg ser ut som en vinda med rep som har knutar med exakta avstånd från varandra. Linan hivades ut från fartygets akter samtidigt som man mätte tiden, ofta med hjälp av timglas. När sanden runnit ut räknades antalet knutar som löpt ut och på så sätt fick man fram fartygets hastighet i knop.
Ordet ”knop” i den svenska betydelsen ”knut” kommer också från holländskans ”knoop”. Här handlar det inte om ett sätt att mäta hastighet, utan om ett sätt att sammanfoga rep, linor osv. för att sätta fast dem vid något eller att göra öglor. Skillnaden mellan knutar och knopar är att knutar är en mer allmän beteckning, medan knopar används medvetet för dess syften. Från början kallade man dock knutar för knopar bara när de så att säga bildade en bula. Övriga knutar kallades stekar (även det ett ord från holländskan steek). Numera används ordet knopar främst inom sjöfarten och av scouter.
Praktiskt till sjöss
Det är praktiskt att använda sig av enheten knop när man navigerar efter sjökort. Nämligen motsvarar en distansminut på sjökortet 1852 meter, så färdas man i en båt som går med 1 knops hastighet så har man på en timme förflyttat sig en sjömil, en nautisk mil eller en distansminut (tre ord för samma sak). En uppfattning om vad hastigheten motsvarar får man om man tänker sig att en utombordare som går med 8 knops fart gör 15 km/h, medan en bil som kör 110 km/h på en motorväg gör 60 knops fart.
Nu för tiden mäter man hastigheten i luften och till sjöss med loggar eller med satellitnavigator. Loggar har funnits i många varianter. En äldre variant, släplogg, fungerar så att en propeller under vattenytan roterar i olika hastighet beroende på båtens fart, och resultatet överförs till ett visningsinstrument. En elektronisk logg har ett hjul som sätts i rörelse när båten gör fart. Hjulet har magneter som framkallar strömpulser i en sensor. Det finns även tryckloggar som främst används till väldigt snabba båtar och varvräknare som använder propellerns varvtal för att mäta hastigheten och visa antal knop.
Från 1600-talet till nutid
Beteckningen ”nautisk mil”, 1852 meter, tillkom på 1600-talet som ett sätt att hjälpa fartyg att navigera till sjöss. Man använde material man hade till hands, som i den första släploggen som bestod av ett riktigt långt rep, en kilformad träbit och ett timglas. Allt detta brukade gå att hitta ombord. Man lärde sig vilket avstånd knutarna skulle ha till varandra och hur länge man skulle räkna dem och kunde på så sätt räkna ut hur många knop man gjorde. Idag finns modernare metoder att mäta hastigheten till havs, men apparaterna kallas fortfarande loggar och hastigheten kallas fortfarande knop, som ett eko från gamla tider när några kreativa besättningsmän uppfann metoden.